“We would rather be in the casket than doing the eulogy.”
Det här citatet kommer från Jerry Seinfeld och syftar på gamla undersökningar om människors rädslor, och det intressanta är att det inte är ett skämt. (Titta på klippet här)
Med andra ord: skulle vi hellre dö än hålla tal?
Självklart gäller den här känslan inte alla, men efter 17 år som retorikkonsult ser jag gång på gång hur nervositet smyger sig in, även i sammanhang där vi minst anar det. Och ja – jag känner den själv väl. Att inspirera om att inspirera är ingen frizon från talängslan. Och om jag inte kände den väl, hur skulle jag då kunna hjälpa andra?
Det första vi måste förstå är att det inte är själva känslan vi behöver bekämpa – utan vår relation till den. Som Tomas Andersson Wij sjunger: “Det vi inte kan förändra, det kan vi acceptera. Och det vi kan acceptera är redan förändrat.”
Fyra perspektiv för att hantera nervositet
I mina retorikkurser närmar vi oss talängslan och nervositet utifrån fyra perspektiv, där varje del har övningar som anpassas efter hur djupt vi vill gå:
✅ Insikt
• Självreflekterande frågor om nervositetens känsla, uttryck och ursprung
• Kunskap om fysiologin bakom nervositet
• Självmedvetenhet kring vårt kroppsspråk
✅ Fysiologi
• Andningsövningar för att lugna nervsystemet
• Priming – hur vi skapar rätt tillstånd före ett tal
✅ Mindset
• Inre metaforer – att sätta form på känslan
• Hantera inre dialoger
• Positiv visualisering
✅ Respons
• Hur vi agerar i stunden
• Strategier för att hantera känslor och tankar live
Nervositet är inte en fiende att utrota – det är energi som kan kanaliseras. Och när vi lär oss att hantera den, blir scenen mindre en domstol och mer en lekplats.
Vill du utforska det här i praktiken? Då är en retorikkurs eller retorikcoaching ett bra första steg: