Låt oss prata om känslor i videmöten

Hur skiljer sig känslorna som kan uppstå när du presenterar i ett videomöte jämfört med ett möte IRL?

Och vad kan vi göra för att påverka våra egna och lyssnarnas känslor under presentationen i videomötet? Både de känslorna vi förmedlar, de känslorna som lyssnaren tar emot och känslan som vi själva bär på under mötet?

Det här är den första i en serie artiklar jag skriver på ämnet känslor kopplat till retorik och presentationsteknik i videomöten.

Först och främst – är det ens viktigt att fundera över de känslor som uppstår i videomöten? De som väcks i dig och de du lyckas eller inte lyckas väcka hos din målgrupp?

Svaret är entydigt JA.

“We are not thinking machines that feel, we are feeling machines that think” 

– António R. Damásio, Professor of Neuroscience, Psychology and Philosophy at the University of Southern California

Går du tillbaka 2500 år och frågar de gamla retorikerna så skulle de säga att utan att väcka känslor kan du inte övertyga någon om något.

Och går du till dagens neurovetenskapliga forskning som med hjälp av MRI scanning kan betrakta vad som händer i hjärnan när vi lyssnar på tal, presentationer och när vi fattar beslut, så säger de samma sak; det är känslorna som styr oss. De styr hela vårt beslutsfattande vare sig vi vill erkänna det eller inte.

Läs mer om det i min tidigare artikel här.

Eller titta på ett kort klipp från António R. Damásio själv här. 

Presentationsteknik och känslor i videomöten

Så med det sagt, vi behöver alltså hantera känslor i videomöten när vi presenterar, våra egna och våra lyssnares. Men är det möjligt? Och hur gör vi?

Vi börjar i dig.

Känslorna som videomötet kan väcka hos dig och hur du hanterar det

Här ser jag framförallt två perspektiv som påverkar vår presentationsteknik och retorik under videomötena.

1. Brist på kontroll – vilket leder till känslor av oro, otrygghet och frustration.

2. Brist på feedback från lyssnarna – vilket skapar osäkerhet och kan sänka vårt självförtroende i stunden.

Brist på kontroll i videomöten

Brist på kontroll i videomöten leder till känslor av oro, otrygghet och frustration.

Sitter vi runt ett konferensbord på kontoret är kanske det mest häpnadsväckande som kan hända att en kollega sticker in huvudet och påstår att hen bokat rummet. Då löser vi det i stunden och vi behöver inte mer kunskap än vår egen erfarenhet, sociala förmåga och ett vänligt avvisande.

Men i videomötet finns det flera lager av osäkerhet som du slipper i konferensrummen.

Vi saknar kontroll över situationen. Och om problem uppstår med bild, röst, synk eller vad det än kan vara, så kan vi bara vänta och hoppas att det löser sig, eller så kan vi ursäkta oss och fortsätta, utan att veta exakt hur vi uppfattas, eller möjligen kan vi stänga ner och börja om.

Men kontentan är att vi är fullständigt utelämnade till tekniken och dess goda vilja i stunden – och det här skapar en känsla av otrygghet.

Så även om det inte händer så lever vi med det faktum att det när som helst kan hända. Addera också att om det händer så skapas det en stress att inte hinna uppnå vad mötet var ämnat att uppnå, eftersom du snart måste logga ut och gå in i nästa möte.

Lösningen på utmaningen kring brist på kontroll i videomöten

Vi kan inte annat än att göra det bästa med det vi har att tillgå, och det vi inte kan påverka bör vi alltid sträva efter att inte påverkas av.

“You have power over the mind. Not outside events. Realise this. And you will find strenght.”

— Marcus Aurelius

Så det första vi kan göra är att fullständigt acceptera att det är så här det är att ha videomöten, vi kan inte styra allt kring dem, vi kan inte styra hur vi lyssnarna ser eller hör oss eftersom de alla sitter på sina egna platser med sin egen teknik.

Vi kan också påminna oss om att för några år sen var det här inte möjligt, och känna en stor tacksamhet för de möjligheter som tekniken skapar åt oss, den tanken kan hjälpa oss att slappna av och le i stunden när allting kraschar.

Premeditatio Malorum 

Nära de gamla retorikerna levde också de gamla stoikerna. Deras livsfilosofi har en enorm kraft inte minst för att hjälpa oss att finna tacksamhet för vad vi har i livet, istället för att fokusera på vad vi saknar. 

En av deras principer kallas för: Premaditatio Malorum.

”It’s the exercise of imagining things that could go wrong or be taken away from us. It helps us prepare for life’s inevitable setbacks.” 

Utdrag från Daily Stoic, läs hela inlägget här. 

Jag kan rekomendera dig att följa Daily Stoic för mer inspiration och ett bra nyhetsbrev. 

Kontentan är: Acceptera situationen, acceptera dina känslor som kan väckas av den, gå in i mötet med tanken att allt kan krascha, så känner du inte bara mer tacksamhet när det inte gör det, men du hanterar också dina känslor bättre om det väl gör det. Prova… 

Nästa del i serien om känslor i videomöten handlar om bristen på feedback från lyssnarna, de känslor som uppstår i oss på grund av det och hur vi kan hantera det.

Vill du få personlig feedback och coaching kring din retorik och presentationsteknik i videomötet? Hör av dig till mig så berättar jag mer hur det går till.